Ett av alla "ursäktsmail"

Jag blev inget bra exemplar. Jag vet inte varför jag är så otroligt rädd. Min räddsla gör att allt blir fel och att jag sårat dig. Rädslan bygger ångest. Ångest gör mig ofokuserad. Glömmer, kan inte tänka klart en hel tanke utan att i mitt huvud bli störd av något annat. Jag är inte normal. Vågade jag så skulle jag be dig om hjälp, men det är så dax nu. Jag är rädd för att såra vilket gör att jag tror att jag kan försköna, vilket gör att jag sårar ändå mera. Jag är rädd för konflikter som gör att jag ställs mot väggen, vilket gör att jag förskönar för att inte såra,vilket gör att jag sårar ändå mer. Jag vill vara alla till lags för att jag är rädd att folk inte ska tycka om mig, vilket gör att jag förskönar och sårar ändå mer. Det vore bättre för alla om jag gjorde slut på det här tror jag. Jag sprider bara dåligt, besvikelse och ilska omkring mig. Finns jag inte så kan jag inte såra någon. Det är alltid någon i min omgivning som far illa eller blir sårad på grund av något som jag gör,och så har det nog varit i hela mitt liv. Många skulle på sikt få det mycket bättre. Jag är så trött på mig själv,mitt liv och min förbannade feghet. Jag är så djävla trött på att alltid vara orolig och nervös i kroppen för att jag äör denna pest smitta som jag är. Kanske börja tala sanning så skulle personen slippa känna såhär. Visst det blir tufft att facea alla lögner men jag tror det är värt det för välmåendet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0