Skönt lugn.

Ett konstigt lugn har lagt sig i min kropp. Under dom här åren jag varit sjuk har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan.Varje operation har gett hopp som bytts i förtvivlan när det inte gick vägen. Nu när dom "gett upp" borde jag ju bara känna förtvivlan typ som efter operationerna, men jag känner bara ett lugn.Inget mer karvande i min kropp, inge mer hopp och igentligen vet vi ingenting om framtiden.Det borde stressa mej men det gör det inte,det gör mej lugn och glad för varje dag jag har. den värk jag har känner jag ju igen och blivit van vid, det känns tryggt på något sätt. jag vet hur jag mår, vad jag orkar och behöver inte längre hoppas och sen känna den jävla förtvivlan efteråt, jag vet hur jag ska leva för att må som bäst och gör det bästa av varje dag och det är ok och känns bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0