Brev från en..........

Hej Partydroger
Ingen nämnd och ingen glömd
Jag favoriserar ingen framför den andra men ni vet vilka ni är.
När jag hade tråkigt fick ni mig på toppenhumör.
När jag hade ångest kirrade ni biffen.
Alla negativa känslor flög åt skogen när ni äntrade scenen.
Det började med att jag hade det lite roligare eller jag skall inte ljuga; ni fick mig att må tjockt bra.
När vi hade haft ett längre förhållande så tog ni mig till en värld jag inte visste fanns.
Alla färger och bisarra former har jag endast kunnat uppleva med er.
Ni gjorde det omöjliga möjligt, ni fick mig att bli hel, när jag var med er så kändes det som jag äntligen hittat hem.
Ni berikade mig känslomässigt och även finansiellt.
All spänning ni gav mig finns det ingen annan som har gett.
Jag reste världen runt bara för att fortsätta ha kontakt med er.
Jag kommer att sakna er för jag vet hur jävla fett ni förvränger världen med era hallissar. Hur jävla grymt ni får mig att må.
När allt bara är för mycket trollar ni bort det.
För att ni är den bästa lösningen jag känner till för sinnesro.
Ni har aldrig nekat mig när jag behövt er hjälp.

MEN ni svek mig när jag märkte att ni bara löste allt tillfälligt.
När jag märkte att priset jag fick betala var risken att dö, hamna i fängelse och skada mig psykiskt.
När jag kände att ni var det enda alternativet för att jag skulle må bra.
Ni svek mig för att ni gjorde mig så beroende, att jag alltid valde er framför en bestående lösningar.
Jag kände mig sårad när jag märkte att ni stod passiva och såg på när jag blev en allt sämre människa.
Vi måste skiljas för att ni inte erbjuder lösningar som består.
Jag kan dö på grund av vår relation det säger det mesta.

Jag värdesätter nu mitt liv så mycket att jag inte längre vill fly in i dimman.
Jag vill inte hamna i fängelse eller skada mitt psyke.
Jag vill komma i kontakt med mina äkta känslor.

Jag började detta brev med att komma ihåg våra underbara stunder och kände att ni och jag var som skapade för varandra. Att jag saknade er och kände en oerhörd sorg.
Men allteftersom jag skrivit ser jag att allt inte var en dans på rosor men det sitter långt inne. Nu känner jag en lättnad över att ta farväl. Vi visste båda att den här dagen skulle komma.
Jag är tacksam att jag funnit modet och styrkan att ta detta beslut. istället för att låta döden ta beslutet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0